Blogg
Från nybörjare till lärare
Rebecca Mattsson, juli 2025
Hur kommer det sig att jag valde Sverige som mitt hemland? Egentligen gjorde jag inte det, det var helt enkelt livet som förde mig hit! När jag träffade min man bodde jag i Tyskland och vi hade ett långdistansförhållande. Eftersom han är flytande i tyska och jag inte kunde hans språk då, hade jag nästan övertalat honom att flytta till mitt land. Men så kom Corona-viruset och jag blev rädd och ringde min man: “Du måste komma och hämta mig!” Och det gjorde han! Han körde hela vägen ner, hämtade mig, och vi tog den sista färjan till Sverige innan linjen stängdes på grund av nedstängningen i Tyskland - som varade mer eller mindre i två år. Så jag befann mig plötsligt i ett främmande land och var helt oförberedd. En riktig chock!
Men jag blev förälskad i det här landet direkt; människorna är verkligen trevliga, kulturen är mycket intressant och naturen är helt fantastisk! Tack till livet för att det förde mig hit!
Folk frågar mig hela tiden hur jag lyckades lära mig svenska så snabbt. Som språklärare vet jag hur man organiserar lärandet och vilka steg man ska ta. Så det första jag gjorde var att gå till det lokala biblioteket och låna några böcker som passade min språknivå; "nybörjare", så klart. Sedan slog jag upp ord medan jag läste kapitel för kapitel och jag kollade upp samma ord om och om igen om de inte fastnade direkt. På så sätt utökade jag mitt mentala lexikon och när jag hade lärt mig tillräckligt med ord för att formulera korta meningar och texter, började jag skriva om allt som intresserade mig. Samtidigt kollade jag alltid upp grammatiska förklaringar för att få rätt på satsstrukturen och inte bara rada upp ord. Och så småningom blev jag bättre och bättre, och här är jag nu – en certifierad svensklärare!
Hela processen har varit hårt arbete och ingen har någonsin sagt att det är lätt att lära sig ett språk, men om man tror på sig själv, fortsätter att studera och inte ger upp när det känns svårt, kommer man att behärska det också! Jag är säker på det!
Hur Sweasify startade:
En överraskande rolig ursprungs-historia
Vivian van Beek, juli 2025
Sedan augusti 2024 har jag bott i Sverige med min familj. Ni vet, skogspromenader, fika och massor av mysiga tröjor. Någonstans mellan att packa upp flyttlådor och försöka uttala sjuksköterska korrekt, hamnade jag på ett lokalt studiecenter.
Där träffade jag Rebecca – en fantastisk lärare. Hon gav mig privata lektioner och… wow, hon visste verkligen vad hon pratade om. Jag var såld. Jag älskade hennes stil, hennes energi, hennes sätt att undervisa.
Sedan, en morgon, fick jag ett meddelande: "Hej, jag kommer att vara lite sen, jag har ett möte med min chef." Helt okej. Men sen… kom hon inte tillbaka i tid. När hon kom, kunde jag känna att något var fel. Hon såg skakad ut. Det visade sig att hon just hade fått veta att hennes avtal inte skulle förnyas. Budgetnedskärningar. Vad var min reaktion? "Jaså, då borde du bara starta eget!" Bra idé men kanske inte bästa tajmingen. Rebecca gav mig en förvånad blick och vi återgick till vår lektion på ett lite stelt sätt.
Men idén stannade kvar.
Den kvällen började jag skissa på en affärsplan. Inget stort, bara något för att säga: "Titta, här finns möjligheter." Jag trodde på Rebecca. Nu gällde det bara att få henne att tro på sig själv. Jag skickade planen till henne, väldigt ”casual”. Så som, "Hej, kolla gärna om du vill." Hon skrev ut den, tog hem den och läste faktiskt igenom den. Och sen blev hon lite mer entusiastisk.
Hennes partner (dåvarande sambo, nu man – ja, jag var på bröllopet, och ja, det var fantastiskt, men det är en annan historia) tyckte också att det var briljant.
Veckan efter var det kl. 8:00 – lektionstid. Jag satt i vårt vanliga rum. Då hörde jag Rebecca komma gående i korridoren… Hon bar på en stor påse. Min första tanke: ”Åh nej… inte fler grammatikövningar!” Men hon kom in, med ett stort leende på läpparna, och sa: "Jag har läst planen. Jag älskar den. Vi gör det. Vi startar ett företag!" Och så drog hon upp ur den där stora påsen: en flaska alkoholfri champagne, två glas, serpentiner och partyhattar. Jag var så överraskad. Är det sant?
Men sen började vårt arbete på riktigt.
Okej… en bekännelse: Jag hade inte riktigt tänkt vidare än "Vi gör det!" Jag menar, jag trodde på Rebecca och vår idé, men att starta ett företag? I ett främmande land? Med regler jag inte förstod och formulär jag inte kunde läsa? Läskigt.
Vi tog det steg för steg. Varje dag arbetade vi oss framåt, och långsamt – magiskt – fick Sweasify liv. Och den svåraste delen? Att hitta namnet. Vi brainstormade i dagar. Vid ett tillfälle var jag redo att döpa det till "Swedish Learning Fun Place". (Nej, verkligen). Men sen kom Rebecca på det: Sweasify. Perfekt. Smart. Svenskt med en twist.
Moralen i historien?
Du kan verkligen göra vad du än bestämmer dig för. Hårt arbete lönar sig. Och med rätta människor omkring dig kan du förvandla en enkel idé till något extraordinärt.